Ansiktet bakom reklamen talar ut.

– Jag är inte alls en av Liberos största kunder. Faktum är att jag inte har köpt blöjor en endaste gång i mitt liv.

Sanningen uppdagades några månader efter barnmodellens 18:e födelsedag, eftersom reklam är ett avslutat kapitel i hennes liv.

– Min karriär som barnmodell har tagit slut, och jag vågar nu komma ut med detta. Vad konsekvenserna blir, har jag inte en aning om. Jag ville bara vara ärlig, för första gången.

Shit, det verkar ju som att jag bara lyckas blogga om musik. Det stämmer inte! (Här tänkte jag precis lägga in en kommentar om gitarrspel, men det vore ju att felbevisa den förra meningen)

Jag kan ju istället berätta att jag har varit i Sälen under påsklovet med mor och lillasyster. Vi åkte i trollskogen mest hela dagarna. Mamma har köpt ett par moderna skidor nu, så det enda som finns kvar av hennes gamla skidutrustning är pjäxorna, som sitter väldigt hårt på henne, och som jag brukar få knäppa ibland med hjälp av våld och viljestyrka, och så självklart hennes gamla stavar som jag har fått ärva. Båda är böjda i liften, och en har tappat remmen. Jag brukar ge staven med rem åt min högerhand, för det är min slackerhand. Den skulle bara tappa staven. Däremot så håller min vänsterhand koll på allting, och får därför använda staven utan rem. Det är min kontrollhand. De har helt olika personligheter faktiskt.

Jag har hittat ett litet underverk i musikväg. Hon heter Siobhan Donaghy och är en ex-sugababe. kolla in henne! http://www.myspace.com/siobhandonaghyparlophone

Idag har jag smakat på solen litegrann. Välkommen kära stjärna, jag saknar dig om vintern. Sen så har jag i princip varit vid datorn hela dagen, och inte pluggat. Det börjar bli uttjatat, det här med att inte orka plugga. Jag orkar inte längre inte orka plugga. Jag orkar inte längre att inte orka längre att inte orka plugga and so on and on. Nä, sitt inte här och lyssna på mig, lyssna på Siobhan vettja.

Men hallå. Charlotte har ju redan vunnit hela grejen en gång. Med en bättre låt. Det är så HÄR låten "Hero" ska sjungas.

Intressant att två låtar som är influerade av Mika, 1 kom till final, 2 placerades efter varandra. Rongedal och Bengtzing. I vilket fall som helst röstade jag på båda.

Nå er jeg hemreist fra Norge.

Vi har lite snyggare tunnelbanevagnar än Norge. Däremot så är kollektivtrafiken gratis. Eller eigentlich inte, men vi var aldrig tvugna att uppvisa någon biljett. Biljett hade vi ändå, så det var realmente inte gratis. Vi åkte dit med sovvagn, desvärre så hittade vi inte lampknappen, vilket var väldigt jobbigt. Dessutom var det trångt och för varmt. Och stegen stod och smällde mot annan metall så det lät klick klick klick klick. Nåja, lite sömn hade jag fått när vi anlände till Oslo sentralstatjon. Vi spenderade dagen på stan, och gick en guidad tur runt det gamla Oslo, och hörde lite av stadens medeltidshistoria. Turen slutade på té i Oslos högsta hus, som hade en jätterolig hiss. Tyckte Norges ungdomar också, vilket var anledningen att de hade låst dörren till den, så att vi var tvugna att ta en omväg. Iallafall så bodde vi på hotell den natten, och nästa dag besökte vi Munchmuseet (snubben som målade skriet) och botaniska museet (de dammar inte alla sina plantor) innan vi åkte till Trond och Sigrun. De bodde vid sista tunnelbanestationen Österås, i en lägenhet i ett område med mycket fin natur. Vi åt middag, och pratade under hela kvällen om ditt och datt, bland annat så Sjöng Sigrun lite ur Gluntarna. Det handlade om en mästare och en elev, varav mästaren sjöng  att något eleven hade gjort var dumt: Det var dumt, horribelt dumt. Nästa dag (idag faktiskt) körde vi upp till Holmenkollen (bl.a. eftersom Trond var förskräckt över att jag inte visste vad backhoppning var) och tittade. Vi gav oss även ut i en slalombacke (utan skidor! jag i converse) och Trond for fram där lite snabbt utan tanke på halka, medan jag och mamma undrade om man fick gå i slalombackar. Vi hann träffa Sebastian, deras barnbarn en liten stund innan vi tog toget hem. På tåget fanns det en Norrköpingsbo som förklarade för sina kompisar att han hatar tåg. Han menade att tågpersonalen var ett "gäng" som var ute efter honom. Han hade nämligen stått ute och rökt, när tåget stod vid stationer. Problemet var bara att vi var lite försenade, så tågpersonalen ville komma fram lite snabbt. Strax efter att han kom in efter en rökpaus så hördes det i högtalarna: Det finns inte tid för rökpaus. De som går på tåget efter att jag har visslat behöver inte åka med.

Då hördes det igen: Jag hatar tåg.

Tydligen så luktade det skit, var bullrigt, han var omringad av idioter, och de tog inte emot hans pengar i bistron, och tåget gick i 30 km/h.

Idag hölls det dop för minsta sötkusinen Anton. I en dopklänning som de flesta av mina närmaste släktingar på mammas sida döpts i. Iordning: Min mamma Solveig, moster Berit, morbror Gunnar, moster Helena (Då Ragnhild), moster Kerstin, kusin Ellen, JAG, kusiner: Catrin, Malin, Sara, Frida, Casper, Lukas, Anton (24 februari 2008). Den vill jag döpa mitt barn i, förutom att jag antagligen inte kommer att döpa mitt barn. Nu har det tagits en massa underbara bilder. Här är några:

Jag hade glömt att det finns andra årstider än vintern. Jag hade glömt hur skönt det är med sol och hur det känns. Idag var dagen som allt börjar. Jag svär, jag kommer förblöda av lycka om det är likadant imorgon. Idag har jag kastat väskan och vinterkappan och bara tagit en vårjacka och åkt sparkcykel med kolasnöre hängandes ur fickan. Det är inte illa att mitt hår dessutom är kortare. Jag känner mig fri. Och imorgon är det dop av min lilla lilla kusin som är så söt. Sen bär det av till Oslo. Vad, kära bloggläsare, kan man, och bör man göra där?